Några rader ur Kaffe, kaka och kremering tack


Hur ska vi kunna ordna ett luciatåg i maj? sa Tord. Var ska vi få tag på en luciakrona, till exempel? Vilket bageri i Piteå bakar lussebullar och pepparkakor flera månader efter säsong?
Astrid hade vaknat och lade sig i samtalet:
– Du måste tänka positivt, sa Astrid. Du verkar leva ditt liv i problemvärlden. Jag lever mitt i möjlighetsvärlden. Skillnaden är attityd. Kanske finns det en bagare i Piteå med någorlunda planering som ligger före med bakning av pepparkakor. Eller så kan någon av er baka några hjärtan eller grisar. Det finns en ugn här i husbilen.
– Ska vi baka? undrade Tord.
– Jag kan inte baka, svarade Astrid. Jag har tyvärr inte de generna. Jag minns när jag skulle baka kakor och bullar till Allan Svärds femtioårskalas. Jag tog ledigt från jobbet en hel vecka för att kunna ägna tid åt planering och bakning. Först började jag med sockerkakor. Jag följde receptet så noga jag kunde och vad hände? Sockerkakorna sjönk ihop och såg ut som vulkankratrar fyllda av en kletig massa bestående av delvis ogräddad smet.
– Sockerkakssmet är gott, sa Tord.
– Jag håller med, sa Axel. Själva smeten är det bästa med hela kakan.
– Sedan försökte jag göra en rulltårta, fortsatte hon. Den gick inte att rulla ihop. Vissa delar smulades sönder till oigenkännlighet och andra delar satt fast som plåster på bakplåtspapperet. Det både såg ut och smakade som pannkaka.
– Pannkaka är gott, sa Tord.
– Mums, sa Axel som inte ville verka vare sig mindre uppmuntrande eller mindre stöttande.
Detta trots att han egentligen inte alls gillade pannkakor utan föredrog våfflor.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen