Inlägg

Visar inlägg från april, 2017

Systrarna Nedergård

Bild
Bilden har några år på nacken men föreställer mig och min syster Lena. Tillsammans med mamma som tyvärr gick bort i cancer för fyra år sedan är vi Astrid , huvudpersonen i Kaffe, kaka och kremering tack! Hur man än vänder och vrider det så är det svårt att skriva om någonting annat än det som man känner till och förhoppningsvis har jag med åren fått lite mera koll på vem jag själv är och vad jag står för. Är ganska säker på att detsamma gäller för Lena och för alla andra som är i vår ålder. Vi vet var vi kommer ifrån och vi vet vart vi är på väg, men vi vet inte när och det är lika så bra. Alla som insett att livet har ett slut kan med gott samvete läsa min bok och behöver inte skämmas för att skratta åt döden, hellre det än att förfäras över den. Det vi inte kan göra något åt - gilla läget, för övrigt Astrids favorituttryck.

I blåsväder

Bild
Ibland spelar det ingen roll att man anstränger sig och kammar håret till exempel. Var inbjuden till Barn och ungdomsförvaltningen i går för att prata om GDPR, nya dataskyddsförordningen. Ingen stor sak i sig, men den här gången skulle föredraget filmas och Luleås baskettränare David Visscher stod bakom kameran. Gick i god tid från jobbet på Stadshuset och hann bara utanför dörren när en mindre storm slog till och bjöd på en lagom härlig promenad i motvind. Alla som har självlockigt hår förstår vad som händer håret som ställer sig rakt upp på skallen och vägrar lägga sig till rätta. Jag får bjuda på det! Gilla läget som min huvudperson Astrid brukar säga.

Några rader ur Kaffe, kaka och kremering tack

– Hur ska vi kunna ordna ett luciatåg i maj? sa Tord. Var ska vi få tag på en luciakrona, till exempel? Vilket bageri i Piteå bakar lussebullar och pepparkakor flera månader efter säsong? Astrid hade vaknat och lade sig i samtalet: – Du måste tänka positivt, sa Astrid. Du verkar leva ditt liv i problemvärlden. Jag lever mitt i möjlighetsvärlden. Skillnaden är attityd. Kanske finns det en bagare i Piteå med någorlunda planering som ligger före med bakning av pepparkakor. Eller så kan någon av er baka några hjärtan eller grisar. Det finns en ugn här i husbilen. – Ska vi baka? undrade Tord. – Jag kan inte baka, svarade Astrid. Jag har tyvärr inte de generna. Jag minns när jag skulle baka kakor och bullar till Allan Svärds femtioårskalas. Jag tog ledigt från jobbet en hel vecka för att kunna ägna tid åt planering och bakning. Först började jag med sockerkakor. Jag följde receptet så noga jag kunde och vad hände? Sockerkakorna sjönk ihop och såg ut som vulkankratrar fyllda a

Jag drömmer om

Bild
Nästa vecka är jag inbjuden av Dataföreningen i Norrbotten för att prata om hur Luleå kommun arbetar med GDPR. Jag drömmer om den dagen då ett bibliotek eller en bokhandel bjuder in mig för att prata om någon av mina böcker. Just nu finns ju bara en men jag jobbar på tvåan för fullt. Trean som ska heta Anonyma klimakterie kossor finns i skallen någonstans. Har en bra titel på en fjärde, Vi säger inte jo vi säger o.  Norrlänningar säger inte jo som alla verkar tro men däremot sätter de o framför en massa ord, o-äten, o-skiten, o-snuten. Det går säkert att göra något roligt av det. Dricker en stor kopp te och smygäter en vaniljbulle och drömmer vidare.......

Jag behöver verktyg!

Bild
Dagen började bra med 80 lyckliga ägg (Pokemon) och fika vid ett pokestopp med sambon. En delikat kanelbulle tillsammans med en god kopp te gjorde inte det hela sämre precis. Det var sen, när jag kom hem som helvetet började. Har bestämt mig för att skicka in ett smakprov på min bok till just Smakprov och de vill ha en PDF med fram och baksida samt några sidors innehåll däremellan. Så långt, ok. Problemet - jag har omslag på en pdf och inlagan på en annan och inget program som kan omvandla dessa båda till något vettigt format att arbeta med. Testade några gratisprogram på webben och det blev inte så bra. Slutade med att jag tröståt några lakritsstänger och skickade in två pdf:er till Smakprov. De lär komma tillbaka. Förhoppningsvis kan jag då finna någon smart person som kan hjälpa mig till rätta. Håll tummarna!

Lite mer ur Kaffe, kaka och kremering tack!

Bild
- Hur vill ni ha det? sa Rosa och lyfte lite på håret med ena handen. Hon drog i topparna och rullade några gråa hårstrån mellan fingrarna för att försöka avgöra kvalitén. Det var viktigt för henne att veta vad hon hade för material att arbeta med. - Jag vill ha en frisyr som håller länge, sa Astrid. Det är viktigt att allt ligger där det ska. Du behöver inte vara rädd för att använda hårspray, hotellet har brandsläckare. Det är viktigt att frisyren inte blir platt när jag ligger på rygg. Hellre för mycket spray än för lite brukar jag säga.  - Hade ni tänkt att vi skulle behålla den gråa färgen eller ska vi försöka göra något åt den? sa Rosa. Astrid funderade en stund. Det kändes lite onödigt att lägga pengar på färg när hon snart skulle brinna upp. Men varför inte? Det är inte fel att se snygg ut i kistan.

Här ska jag grävas ner

Bild
                                                                 - Jag vet inte om du hör dåligt, sa Astrid. Jag har bestämt att jag ska ligga just där. Hon pekade på samma plats som tidigare. - Söderläge och allt. Du vet ju hur frusen jag är, fortsatte hon. Jag kan inte bo på norrsidan. Dessutom blir det ju lätt för er att komma ihåg var jag bor. - Det fungerar inte så. De som sköter kyrkogården kommer att gräva upp ett stort hål någonstans i minneslunden. Ingen utom den som gräver själva hålet vet var det är, förklarade Tord. - Det var väl bra att han, eller hon, vet var hålet är, sa Astrid. Men faktum kvarstår. Jag ska inte grävas ner i ett hål som ingen vet var det är. Jag ska stoppas ner i ett hål som jag vet var det är. Nämligen exakt här. Det här var ett litet utdrag ur Kaffe, kaka och kremering tack! Platsen där Astrid ska grävas ner ligger alldeles under humlan på bilden, rakt under den lilla stenen. Bilden är tagen på Längbro kyrkogård i Örebr

Det roligaste av allt

Bild
Det roligaste med hela skrivandet bortsett från att faktiskt få hålla sin alldeles egna bok i handen är alla kontakterna som dyker upp, båda nya och gamla. Jag har fått, håll i er nu, två riktiga brev, handskrivna i kuvert med frimärke på. När hände det senast? Jag minns det inte ens. F.d kollegor, f.d kunder, släktingar och bekanta till min mamma har hört av sig. Äldre damer som jag inte känner har hört av sig via mail och telefon. Jag tror att alla som har förstått att livet kommer att ta slut tar till sig titeln på min bok, Kaffe, kaka och kremering tack! Själv vill jag ha en ljus och glad begravning när den dagen kommer. Gott fika och roliga minnen önskas. Då vill jag höra historien om grisen i Lia som fick flaggpunch för att bli snäll, om torskfisket på Östersjön, om Jan Mårtenssons brorsons bilruta som jag bara råkade träffa med luftpistolen och om barnens dag i Haparanda där jag spelade badminton med Frank Andersson. Jag vill höra om bilresan till Italien där vi förväxlades med

Allting har ett slut

Bild
Solen skiner från en klarblå himmel. Har varit på morgonpromenad, kläckt ägg och fångat Pokemon. Ska nu ägna mig en stund åt min manus till bok nummer två. Måste fila på slutet. När jag skriver så skriver jag ett kapitel här och ett kapitel där och sen pusslar jag ihop alltihop på slutet. Ett arbetssätt som fungerar bra för mig. Jag är ganska rastlös och saknar den mängd av tålamod jag skulle behöva. Otaliga koppar te hjälper till att bibehålla någon slags lugn och ro. Längtar efter att bli klar med manuset och få kasta mig över idé nummer tre, Anonyma klimakteriekossor, en komedi om det som kvinnor förstår och män inte begriper. Men nu åter till slutet på manus nummer två. Allting har ett slut, frågan är väl bara hur? Att behöver vi inte fundera så mycket över.

Lite ur Kaffe, kaka och kremering tack!

Astrid skulle precis slå den sista siffran i Beatas telefonnummer när det ringde. Hon hoppade till. Det var Beata och hon lät ganska upprörd. – Fest i dödens tecken, dessutom i en kyrka? Är du riktigt frisk? – Frisk och frisk, sa Astrid, allting är väl relativt? – Du har väl inte tänkt gå och dö? – Inte inom de närmaste dagarna i alla fall, sen vet man ju aldrig. – Lund? Hur tänkte du då? Har du ens varit i Skåne? – Nej, men någon gång ska ju vara den första, och den sista. Ibland kan första och sista gången till och med vara på samma gång. – Vad menar du nu? – Ta döden, till exempel. Första gången man dör är också sista gången man dör. – Om du inte tänkt dö någon gång i brådrasket så underlättar det helt klart mitt beslut, fortsatte Beata. – Ditt beslut angående vad? – Mitt beslut om att delta, eller inte, på din så kallade fest. Du vet väl att jag fyller sjuttio just den dagen? Du kanske inte visste att jag planerar att ha en stor fest för att fira att jag faktiskt är vid liv

En till

Frödings Flickorna i Småland är melodin och den handlar om Bonde söker fru, TV-programmet, men jag antar att bönder i största allmänhet söker fruar lite varstans i landet. I tidningar och Teve kan man se dom stå och glo där står dom och kuckilurar skullerull och kossiko Där kan man se dem en och en och stundom två och två på bondens röda traktor komma åkande och så. Refräng: Är det hos Bönderna på landet, dom med töser ifrån stan. töser som är desperata och på bönderna haft span. Är det hos bönderna från landet skullerull och kossiko, som går trånande och fånande i lagår´n månntro? Och kör du ut med traktorn, du arma bonnadräng, så kommer hon bakefter för att locka dig i säng, och harvar du och plöjer, kossiko och skullerull, var månn´i hela världen ska hon kasta sig omkull. Refräng: Och undrar du sen frågande hur gick det hela till och vänder du dig plågande mot hon som alltid vill, då skall du höra hennes pockelock och gossego dig visa v

Bostadsfrågan

Sitter och försöker städa bland mina tusentals worddokument. Hittade denna text, baserad på Frödings Erk och Maja. Den måste vara från Lelleprinterkursen och in min variant handlar den om Göran Person, vår f.d statsminister och Anitra Steen, fd chef på systembolaget. En gård ska vi ha, jättestor ska den va En SUV ska vi ha, som vårt bohag kan dra! En täppa med anis och malört så klart! Göran du! Anitra du! Så ska vi ha´t! En get ska vi ha att ge smulorna till! Och en dräng, som gör precis allt vi vill! Och kaffe till kasken och renat så klart! Göran du! Anitra du! Så ska vi ha´t! En gris ska vi ha som kan skjutas vid jul liknar den Reinfeld, det vore väl kul och små, små, bebisars gråt Göran du! Anitra du! Så kan vi få´t! Men Göran du, Göran du klarar vi det? Jag är för gammal och du är för fet! Jag går på alkohol, du på diet Göran du! Anitra du! Fixar vi det?

Blåkulla får vänta

Bild
Detta var det närmaste Blåkulla jag kom i dag. Solen sken med det var satan så kallt. Blåsigt och nära noll. Försöker komma på hur jag ska gå min blogg att hamna i sökmotorerna så att man hittar den om man t.ex. googlar mitt namn. Inte lätt det här. "Använd headers" läser jag någonstans och jag lägger in <h1> </h1> runt mitt namn i HTML-koden och bokstäverna blir stora som hus men inte hittar google mig för det. Jag tillhör släktet rastlösa och drabbades nästan av panik idag när affärerna i city höll stängt. Tack och lov för IKEA i Haparanda. 26 mil t.o.r och level up till 33 i Pokemon go. En bra dag och en Jansson i ugnen, men nu är det slut. I morgon ska jag ha en skrivar-dag. Jag måste fixa till slutet, fick ingen bra respons på det från lärare eller responsgrupp. Själv tycker jag om det men är inte så ego att jag inte kan lyssna på någon annan. Vad jag sedan kommer fram till, det återstår att se.

Fröding, Karlsson på taket och Fuglesang

Precis som min huvudperson Astrid så älskar jag Gustav Fröding. Ingen slump kanske att vår litteratursmak stämmer överens. När jag gick i skolan, för länge sedan, så hade jag Fröding som specialarbete. Det måste ha varit på högstadiet för på gymnasiet hade jag klädedräktens historia och tecknade kläder från fikonlöv till shorts och allt däremellan. På högskolan analyserade jag läroplan 80 någonting och jämförde den med Sokrates teorier och kom fram till att ingenting hänt. Just nu läser jag Liftarens väg till galaxen och tycker inte om den. Är det något fel på mig? Jag orkade inte mer än två sidor i Sagan och ringen när den kom men jag läsa om den Lille prinsen hur många gånger som helst. Fast ärligt talat läser jag inte särskilt mycket längre, mest kurslitteratur. Har lite jobbigt med synen. Min favorit bokfigur är Karlsson på taket, han är så ljuvligt elak och tar ingen skit. Jag älskar att skriva, helst roliga saker. Har gått Konsten att skriva humoristiskt med Lelleprinter som