Bokföring, hur svårt kan det vara? Debet och kredit, hit och dit och en summa där och samma här och hoppsan sa en liten liten diff. Att leta några ören i sin första bokföring är som att leta nål i en höstack, man ger upp och hoppas på att sätta sig på den och så löser det sig av sig självt.  Så ska jag momsredovisa också, hur tänkte jag, kan jag bli befriad, från momsen alltså? Nåja efter en dags funderande blev bokföringen klar och nu ska jag klura ut hur detta ska redovisas till Skatteverket, blanketter hit och dit och min brist på tålamod, ingen bra kombination. Jag pausar och tar en kopp te. Bra idé, Kerstin! Är jag klok eller är jag klok? Detta leder mig osökt till dagens boktips: Hur dum är du? av Tommy Öberg,

Astrid Bockbrännare var det namn jag tänkt ha på min första roman men ändrade det till Kaffe, kaka och kremering tack! Astrid, bokens huvudperson, undanbad sig bockar, vänligen och bestämt. Vid ett tillfälle råkade hon faktiskt få en bock mellan benen. Det hela slutade med att bocken brann upp, något som Astrid hade applåderat om hon bara vetat om hur det hela skulle sluta. Ibland är det bra att inte veta allt. Astrid hatade google, slutet på alla vettiga retoriska samtal som faktiskt kunde vinnas med en stor portion envishet och en lika stor portion förmåga att övertyga. Appråpå julbockar så hade jag ett bokbord på en julmarknad i Boden förra veckan och sålde trettio böcker. Fick också bra kritik från en besökare som sedan tidigare köpt boken. Det kändes bra!

Dags att köpa julklappar och brist på ideér. Tips till mor och far, mor och farföräldrar eller andra mogna tanter och gubbar som vet att livet har ett slut men som gärna skrattar in i det sista.  Kaffe, kaka och kremering tack!, tipset från mig, inslagen och allt. Filar på titeln på nästa bok som har arbetsnamnet Kaffe, kaka och gräv ner mig tack! Inget hugget i sten, kanske Mazariner, Mandelbiskvier och minneslund tack! Klurar vidare. Du hittar min boksida på www.bokvarket.se

Har nu varit däckad hela veckan. Feber, hosta, snuva och näsblod minst 3 timmar om dagen. Har googlat botemedel i ren förtvivlan och kan möjligen ha hittat lösningen. C H O K L A D.  Ja det finns många studier som visar på det. Sitter med min tredje kopp med varm Åre choklad och känner den varma drycken ringla sin väg ner genom halsen. Gott är det i alla fall. Skulle egentligen har haft ett bokbord på Eyvind-dagarna i Boden idag och i morgon men har tyvärr tvingats backa ur. Orkar inte. Det är inte ofta jag säger de orden men nu jäklar är krafterna slut!

VISMA - VIP-dagar 2017 GDPR - en utmaning för alla Hur ska kommun och landsting hantera den nya dataskyddförordningen inom EU som träder i kraft den 25 maj 2018? Kerstin Nedergård är väl insatt i frågan och berättar hur Luleå kommun förbereder sin organisation på de nya kraven. Medverkande: Kerstin Nedergård - Avdelningschef för Systemförvaltning HR - Luleå kommun Har berättat för deltagare på konferensen i Stockholm om hur Luleå kommun arbetar med GDPR. På tisdag bär det av till Malmö där jag ska hålla mitt föredrag igen men för en ny publik. Nästa steg är att göra föredraget till ett webbinar. På torsdag bär det av till Älvsbyn där jag ska prata om min bok. Detta är en del i en föreläsningsserie för seniorer där jag är en av föredragshållarna. Ser fram emot det. Skönt att slippa GDPR för en stund.

Mamma och pappas bröllopsfoto, tillika de personer som givit mig inspiration till min bok. Man kan skämta om allt så länge läsaren har en aning om vad man skämtar om. Det är ju svårt att skämta om t.ex. Alzheimers om man inte vet vad det är, eller om döden om man tror att man ska leva för evigt. När man kommer till en viss ålder i livet eller till insikt blir plötsligt allt tillåtet.  Min pappa som gick bort 2000 har inspirerat mig till karaktären Tord, präst och f.d militär. Min mamma gick bort 2013 i lungcancer och blev inspiration till bokens huvudperson Astrid. Boken är en komedi och en ganska dråplig historia om att komma i tid till sin egen begravning och om att livet handlar mer om att leva än att andas.

I går berättade jag om min bok Kaffe, kaka och kremering tack! på Bok och Bild mässan i Luleå. Jag hade också ett bokbord där jag möjlighet att exponera och sälja boken. Ska jag sammanfatta det hela så konstaterar jag att jag blir inte rik på detta men jag får träffa många trevliga människor som gärna pratar böcker men inte gärna köper några. Det känns dock bra för egot att faktiskt finnas med i programmet och om än bara i pappersform få frottera sig med "riktiga författare" som faktiskt kan leva på sitt författarskap. Plus också till biblioteket i Luleå som köpt in ett exemplar av boken!

Nu närmar det sig Bok och Bild på Kulturens hus i Luleå. Den 21:a kl 11.30 kommer jag att prata om min bok Kaffe, kaka och kremering tack! på biblioteket. Jag kommer också att ha ett bokbord där den som vill kan köpa min bok. Jag slår in den som julklapp och krullar till snöret så klart.  Hoppas att det kommer många lässugna besökare. Håll tummarna för att det går bra.

 I veckan hade jag det stora nöjet att få delta på ett lunchmöte i form av föredragshållare. Arrangör var Resurscentrum för litteratur och ämnet egenutgivning.  Jag kallade mitt föredrag tanke - ord och fick berätta om hur mitt skrivande började och sedan hela vägen fram till tryckt bok. I mitt fall på mitt eget förlag Bokvärket i Luleå. Lite nervös var det allt då det var många författare som lyssnade, någon hade gett ut sex böcker och sålt i 20 000 exemplar och finnkärringen, finnpolisen var där. Henne såg jag på TV:n förra veckan i ett inslag från Bokmässan. Nu väntar Bok och Bild om någon vecka där jag ska sälja min bok, Kaffe, kaka och kremering tack! och faktiskt prata om den på biblioteket. Ska bli kul. Jag kommer att göra vackra paket av min bok, jag menar det är ju snart jul!

I veckan tog de slut, mina sötsugspiller. Små sockerfyllda tabletter som man ska ta till när det är k r i s . Min huvudperson Astrid älskar socker och kan halsa direkt från strösockerpaketet. Där är jag inte än, tack och lov. I pågående manus besöker den döda Astrid Liseberg, inte bara för utsikten från Pariserhjulets skull utan mer för sockervaddens. Med ett åkband fastlimmat på urnan bär det av uppåt och uppåt. Törs man månne lyfta lite på locket?

Ruskväder ute och jag är ledig idag. Jag klagar inte på vädret, tvärtom, jag har nämligen massor att göra inomhus. Har precis blivit klar med mitt bidrag till novelltävlingen Nybakat 2017 och hoppas på tur där. Har också packat upp min beställda rollup, en stor bild av bokens framsida. Blev riktigt bra. Astrid ska hänga med mig på Bok och Bild i Luleå 20-22 oktober. 21 oktober 11.30 pratar jag om den på bibblo i Kulturens hus. Välkomna!

 På mässan kommer jag att berätta lite om min bok Kaffe, kaka och kremering tack! Välkommen att lyssna! Självklart kommer boken att finnas till försäljning till mässpris såklart. Dags att tänka på julklapparna. Hå hå ja ja.

När de väl kom dit så hade det visat sig att Astrid redan sålt lägenheten och att hem inte längre var ett hem utan en, av Astrid, bestämd plats i minneslunden. Tord var övertygad om att Astrid inte skulle ha något emot hans förslag. Ett hjul om än från Paris är ju ändå bara ett hjul. Axel höll som vanligt inte riktigt med och menade att det är inte hjulet i sig som är det viktiga utan att det är det man ser när man sitter högst upp i det som betyder något. - Det viktigaste, sa Tord, är nog ändå att komma ner och då spelar utsikten inte längre någon roll.

Snart dags för Bok och Bild i Luleå. Jag kommer att ha ett bokbord där och förhoppningsvis hålla ett litet föredrag och prata lite om min bok, Kaffe, kaka och kremering tack! Du kommer väl! Ser fram emot detta. Håller mest låda om GDPR, nya dataskydds-förordningen , nu för tiden, Stockholm och Malmö väntar, men detta är mycket mycket roligare!

Fick nästan panik när jag slog på datorn efter flera veckor datorlös semester. Jag letat febrilt efter sista version av mitt manus Kaffe, kaka och lite flax tack som jag hittat men dokumentet är daterat i april. Har jag verkligen inte skrivit en enda liten rad sedan dess? Letar i papperskorgen, igenom backupfilerna och mejlen. Jag brukar mejla mitt manus till mig själv för säkerhets skull. Alla versioner av manuset, daterade i april. Jag vill inte tro det men alla tecken tyder på att det är just så. Nu måste jag sätta fart! Jag som är så trött just ikväll.  Glad men trött, fick väldigt bra recensioner från en läsare i Borlänge som läst min första bok Kaffe, kaka och kremering tack!

 Manusläsning och te på trappan i stugan. Hann läsa igenom hela och inser att jag har en del att göra. Ska lägga till lite grann på vissa ställen men på det stora hela känns det riktigt bra. Ska jobba lite på slutet också men det spar jag till sist. Kaffe, kaka och lite flax tack är arbetsnamnet på bok nummer två. Undrar vad jag ska ha för omslag på den? Måste ta tag i marknadsföringen av bok nummer ett, men det får bli efter Ullevi och Håkan Hellström. Allting har sin tid och allting tar tid.

Öppnade kuvertet från Region Norrbotten och såg att jag gått projektstöd om 20 000 sek för att kunna köpa hjälp med att färdigställa mitt pågående manus, Kaffe, kaka och lite flax tack! Nu brinner det i knutarna, ett projekt som alla vet är ju tidsbegränsat, det ligger som i sakens natur. Frågan jag nu ställer mig är, HUR SKA JAG HINNA? Nu gäller det att prioritera eller snarare prioritera bort. Har tre föredrag om hur Luleå kommun arbetar med GDPR inbokade får nog säga nej till nästa som frågar. HUR SKA JAG KUNNA GÖRA DET? Jag är expert på att säga JA och JAG fixar, självklart, inga problem. Just nu är tiden ett problem.

Det här konstverket finns på huset mitt emot Stadshuset i Luleå.  Jag hade aldrig sett ansiktet om det inte varit för att det råkar vara ett Pokemonstopp. Kan inte låta bli att fundera över hur mycket han, eller hon, sett eller hört genom åren, ständigt iakttagande ovetande förbipasserande. Affärshemligheter framviskade på CG Bar, kvittret från fyllesnackande ungdomar som vinglar ut från Allstar någon gång fram på nattkröken, eller ansiktsuttrycket från sammanbitna politiker som lämnar Stadshuset efter ett kommunfullmäktigemöte som kanske inte riktigt gått som man tänk sig när man klev in. Jag har förresten lyssnat av ett kommunfullmäktigemöte men behåller det för mig själv, finns material för en hel bok där och jag vill inte avslöja något i förväg.

En konst-ig vandring på stan och en avslutande aktivitet innan flera av kollegorna går på semester. Efter att första ha opererat bort en knöl på armen på förmiddagen anslöt jag till tävlingen som gick ut på att fotografera tillsammans med konst på stan. Vissa konstverk genererade mer poäng än andra och konstnärlig kreativitet premierades. Fick en beställning från Bokus och inser att arbetet med bok nummer 2 går alldeles för sakta. Orken finns som inte där. Tänker fokusera efter min semester! Hörde ni det, F O K U S E RA, att det ska vara så förbannat svårt?!

Hurra för mig! Gör ingen annan det så får man väl hurra lite för mig själv. Kan stolt meddela att Kreativt skrivande 3, på LTU, nu är avklarad och det med slutbetyg och allt, bortsett från firandet då. Nu får jag förhoppningsvis lite mer dit för att marknadsföra min bok och slutföra bok nummer två. Hade det bara inte varit för sommarstugan, GDPR, Pokemon, TV-serierna, latmasken och ett oändlig antal fikapauser hade jag kanske redan varit klar. Festina lente, lärde jag min på latinlektionerna i skolan, Skynda långsamt, kanske en bra idé? Kanske inte?

Har du någonsin tänkt tanken? Min mamma efterlämnade en urklippt annons ur en tidning som garanterade en värdig begravning för 4999 kronor. Det var inte den här annonsen, den har jag hittat på. Annonsen blev idén till min bok Kaffe, kaka och kremering tack! Vill du läsa mer så finns boken att beställa på min sida bokvarket.se, Bokus och Akademibokhandeln. Priset på min sida är 200 kronor inklusive frakt.

Läste lite mer på min gamla hemsida och hittade lite av varje. På den tiden skrev jag krönikor i en nättidning som hette 24-timmar och i Örebro läns landstings tidning T-bladet. Landstinget har blivit region och 24 timmar är sedan länge nedlagt men jag finns kvar. Dikten nedan är från min gamla hemsida och jag vet inte om min så kallade 40-års kris skiner igenom. Nästa år fyller jag 60, känns som en bra ålder. Mitt i - vadå? När är man egentligen mitt i livet Mitt i mitt eget liv Halvvägs på väg från någonting Till ingenting eller allting Hur kan man veta det man inte kan se Förstå det man inte kan höra Känna det man inte kan eller inte borde Uppfatta det som aldrig har nämnts eller sagts Att vara mitt i livet innebär det att vara Halvgammal eller att vara nästan ung En tuff gränsdragning i ingenmansland Eller en diffust skuggad linje i allemansland Hur kan man veta att mitten är just mitt Att mitten inte är början eller slutet Oförutsägbart, inte alls särskilt självklart Kanske

Så här kan det kännas ibland, framförallt när jag känner att jag inte får tid för det jag allra helst vill göra, nämligen skriva. Inte hjälper det mycket när man tittar sig i spegeln och solstrålarna gör alla försök att gömma rynkor och skavanker omöjliga. Ingen lera i världen hjälper mot det här. Letar förtvivlad efter åren som försvann och hittade min över tjugo år gamla hemsida, den finns fortfarande. Där hittade jag bland annat nedanstående lilla poem och insåg plötsligt att det kanske trots allt är bättre nu. Jag har fått självinsikt! Häromdagen Häromdagen mötte jag en underlig man ja ni skulle ha varit med han var så liten han att hela han försvann utav hans lilla kropp ovanför trottoarkanten det enda man kunde se var hans pyttelilla huvudknopp Häromdagen mötte jag en konstig kvinna Ja ni skulle ha varit med Hon var så stor att hon fick solen att försvinna och bakom hennes gula svall ovan för molnen var det enda som man kunde se en måne uti b

På besök i Östersund för Arbetsgivarforum i dagarna två. Passade på att inhandla lite Brunkullans te, äkta vara. Har hunnit med en kopp på ett fik i stan också.  Det blir inget skrivande på bok nummer två nu på några dagar. Jag har abstinens. Jag bara älskar att skriva. Nåja, jag ska nog få tid längre fram. Funderar på hur jag ska marknadsföra och sprida information om bok nummer ett, Kaffe, kaka och kremering tack! Idéer mottages liksom hjälp med att sprida det skrivna ordet. Kan själv inte komma på en bok med en bättre titel till mors dag. Svärmor är ju också en slags mor.

Bilden har några år på nacken. Jag är moderator på OM-dagen i Stockholm. Bläddrade bland gamla bilder och inser hur mycket jag saknar att stå framför en publik och prata, helst om något som jag själv tycker är kul. Så nu har jag anmält till Resurscentrum för litteratur i Norrbotten att jag är redo för att hålla föredrag i ämnet Astrid (min bok) och retorik i teori och praktik. Nu håller jag tummarna för att någon vill anlita mig.  Jag kan hålla föredrag i ämnet GDPR och Employer branding också men det hade inte riktigt med litteratur att göra så det sa jag inget om.

 I dag var det kallt, fy sjutton. Blåst dessutom. En perfekt kväll för att skriva på sitt manus om jag nu bara kom mig för. I stället blev det en promenad i iskylan, stelfrusna fingrar, bortblåst frisyr och några nyfångade Pokemon. Jag måste sluta upp med det senare, det tar för mycket tid, men tävlingsmänniskan i mig vill komma i mål. Kreativt skrivande 3 närmar sig sitt slut. Hemska tanke. Jag behöver deadlines, fungerar bäst då. Funderade ett tag på att anmäla mig till ett fjärde år men då är det i Växsjö med fyra fysiska träffar. Växsjö ligger lite off och det är dyrt och krångligt att ta sig dit. Kanske nästa år. Kanske om jag lyckas bra med första boken. Kanske om GDPR projektet tar slut!

I kväll har jag hållit föredrag för Dataföreningen om hur Luleå kommun arbetar med GDPR. Det var ett välbesökt möte som sändes till Kiruna och Stockholm via länk. GDPR drar folk. Kan inte låta bli att känna mig lite avundsjuk, Astrid borde locka lika mycket folk. Boken är dessutom hundra gånger mer lättläst och rolig än förordningen. Bara det! Passade på att sälja sex böcker på mötet och det känns bra samt knöt en del bra kontakter. På det hela taget en riktigt bra kväll. Funderar på att döpa om Kaffe, kaka och kremering tack! till GDPR. Gissa vad jag hade sålt böcker. Ingen skulle ju kunna ana att det i mitt fall står för G ammal D am P ensionär med R ullator.

Mejlade Resurscentrum i norr idag. Har sett på deras sida att det finns en "veckans författare" där. Jag tyckte att det kan ju jag också bli, men icke sa Nicke. Inga nya författare kan bli det utan man ska vara lite gammal och glömd för att kunna kvala in så ett par år får jag nog vänta och då kanske, kanske jag kan bli en sådan där "veckans författare".  Jag har inget tålamod, jag vill bli veckans författare nu! Tips för hur jag ska lyckas emottages med största tacksamhet! H J Ä L P! Jag har hamnat i deras Twitterflöde i alla fall. Twitt Twitt, ser ni mig!?

Från början var boken dubbelt så tjock, ett praktverk, mer eller mindre. Det är då tvättandet börjar. Först under överinseende av Pelle Lindblom och därefter Peo Rask. I ett borttvättat kapitel gjorde vännerna inbrott på IKEA i Haparanda just på 1 maj. Astrid som inte ville riskera att frysa i kistan behövde ett par hundra värmeljus och några servetter.  Bärgninsbilen rammade den västra väggen och stannade mellan köksredskap och Afghaner.  Bärgaren, analfabet och kommunist råkade skriva "ner med kommunismen" på demonstrationsskylten men rättades av Astrid, " ner med kapitalismen".  När skylten så småningom nådde Längbro kyrkogård hade texten ändrats till " ner med Astrid" och placerats på det ställe där Astrid sedermera skulle grävas ner.

Bilden har några år på nacken men föreställer mig och min syster Lena. Tillsammans med mamma som tyvärr gick bort i cancer för fyra år sedan är vi Astrid , huvudpersonen i Kaffe, kaka och kremering tack! Hur man än vänder och vrider det så är det svårt att skriva om någonting annat än det som man känner till och förhoppningsvis har jag med åren fått lite mera koll på vem jag själv är och vad jag står för. Är ganska säker på att detsamma gäller för Lena och för alla andra som är i vår ålder. Vi vet var vi kommer ifrån och vi vet vart vi är på väg, men vi vet inte när och det är lika så bra. Alla som insett att livet har ett slut kan med gott samvete läsa min bok och behöver inte skämmas för att skratta åt döden, hellre det än att förfäras över den. Det vi inte kan göra något åt - gilla läget, för övrigt Astrids favorituttryck.

Ibland spelar det ingen roll att man anstränger sig och kammar håret till exempel. Var inbjuden till Barn och ungdomsförvaltningen i går för att prata om GDPR, nya dataskyddsförordningen. Ingen stor sak i sig, men den här gången skulle föredraget filmas och Luleås baskettränare David Visscher stod bakom kameran. Gick i god tid från jobbet på Stadshuset och hann bara utanför dörren när en mindre storm slog till och bjöd på en lagom härlig promenad i motvind. Alla som har självlockigt hår förstår vad som händer håret som ställer sig rakt upp på skallen och vägrar lägga sig till rätta. Jag får bjuda på det! Gilla läget som min huvudperson Astrid brukar säga.

– Hur ska vi kunna ordna ett luciatåg i maj? sa Tord. Var ska vi få tag på en luciakrona, till exempel? Vilket bageri i Piteå bakar lussebullar och pepparkakor flera månader efter säsong? Astrid hade vaknat och lade sig i samtalet: – Du måste tänka positivt, sa Astrid. Du verkar leva ditt liv i problemvärlden. Jag lever mitt i möjlighetsvärlden. Skillnaden är attityd. Kanske finns det en bagare i Piteå med någorlunda planering som ligger före med bakning av pepparkakor. Eller så kan någon av er baka några hjärtan eller grisar. Det finns en ugn här i husbilen. – Ska vi baka? undrade Tord. – Jag kan inte baka, svarade Astrid. Jag har tyvärr inte de generna. Jag minns när jag skulle baka kakor och bullar till Allan Svärds femtioårskalas. Jag tog ledigt från jobbet en hel vecka för att kunna ägna tid åt planering och bakning. Först började jag med sockerkakor. Jag följde receptet så noga jag kunde och vad hände? Sockerkakorna sjönk ihop och såg ut som vulkankratrar fyllda a

Nästa vecka är jag inbjuden av Dataföreningen i Norrbotten för att prata om hur Luleå kommun arbetar med GDPR. Jag drömmer om den dagen då ett bibliotek eller en bokhandel bjuder in mig för att prata om någon av mina böcker. Just nu finns ju bara en men jag jobbar på tvåan för fullt. Trean som ska heta Anonyma klimakterie kossor finns i skallen någonstans. Har en bra titel på en fjärde, Vi säger inte jo vi säger o.  Norrlänningar säger inte jo som alla verkar tro men däremot sätter de o framför en massa ord, o-äten, o-skiten, o-snuten. Det går säkert att göra något roligt av det. Dricker en stor kopp te och smygäter en vaniljbulle och drömmer vidare.......

Dagen började bra med 80 lyckliga ägg (Pokemon) och fika vid ett pokestopp med sambon. En delikat kanelbulle tillsammans med en god kopp te gjorde inte det hela sämre precis. Det var sen, när jag kom hem som helvetet började. Har bestämt mig för att skicka in ett smakprov på min bok till just Smakprov och de vill ha en PDF med fram och baksida samt några sidors innehåll däremellan. Så långt, ok. Problemet - jag har omslag på en pdf och inlagan på en annan och inget program som kan omvandla dessa båda till något vettigt format att arbeta med. Testade några gratisprogram på webben och det blev inte så bra. Slutade med att jag tröståt några lakritsstänger och skickade in två pdf:er till Smakprov. De lär komma tillbaka. Förhoppningsvis kan jag då finna någon smart person som kan hjälpa mig till rätta. Håll tummarna!

- Hur vill ni ha det? sa Rosa och lyfte lite på håret med ena handen. Hon drog i topparna och rullade några gråa hårstrån mellan fingrarna för att försöka avgöra kvalitén. Det var viktigt för henne att veta vad hon hade för material att arbeta med. - Jag vill ha en frisyr som håller länge, sa Astrid. Det är viktigt att allt ligger där det ska. Du behöver inte vara rädd för att använda hårspray, hotellet har brandsläckare. Det är viktigt att frisyren inte blir platt när jag ligger på rygg. Hellre för mycket spray än för lite brukar jag säga.  - Hade ni tänkt att vi skulle behålla den gråa färgen eller ska vi försöka göra något åt den? sa Rosa. Astrid funderade en stund. Det kändes lite onödigt att lägga pengar på färg när hon snart skulle brinna upp. Men varför inte? Det är inte fel att se snygg ut i kistan.

                                                                 - Jag vet inte om du hör dåligt, sa Astrid. Jag har bestämt att jag ska ligga just där. Hon pekade på samma plats som tidigare. - Söderläge och allt. Du vet ju hur frusen jag är, fortsatte hon. Jag kan inte bo på norrsidan. Dessutom blir det ju lätt för er att komma ihåg var jag bor. - Det fungerar inte så. De som sköter kyrkogården kommer att gräva upp ett stort hål någonstans i minneslunden. Ingen utom den som gräver själva hålet vet var det är, förklarade Tord. - Det var väl bra att han, eller hon, vet var hålet är, sa Astrid. Men faktum kvarstår. Jag ska inte grävas ner i ett hål som ingen vet var det är. Jag ska stoppas ner i ett hål som jag vet var det är. Nämligen exakt här. Det här var ett litet utdrag ur Kaffe, kaka och kremering tack! Platsen där Astrid ska grävas ner ligger alldeles under humlan på bilden, rakt under den lilla stenen. Bilden är tagen på Längbro kyrkogård i Örebr

Det roligaste med hela skrivandet bortsett från att faktiskt få hålla sin alldeles egna bok i handen är alla kontakterna som dyker upp, båda nya och gamla. Jag har fått, håll i er nu, två riktiga brev, handskrivna i kuvert med frimärke på. När hände det senast? Jag minns det inte ens. F.d kollegor, f.d kunder, släktingar och bekanta till min mamma har hört av sig. Äldre damer som jag inte känner har hört av sig via mail och telefon. Jag tror att alla som har förstått att livet kommer att ta slut tar till sig titeln på min bok, Kaffe, kaka och kremering tack! Själv vill jag ha en ljus och glad begravning när den dagen kommer. Gott fika och roliga minnen önskas. Då vill jag höra historien om grisen i Lia som fick flaggpunch för att bli snäll, om torskfisket på Östersjön, om Jan Mårtenssons brorsons bilruta som jag bara råkade träffa med luftpistolen och om barnens dag i Haparanda där jag spelade badminton med Frank Andersson. Jag vill höra om bilresan till Italien där vi förväxlades med

Solen skiner från en klarblå himmel. Har varit på morgonpromenad, kläckt ägg och fångat Pokemon. Ska nu ägna mig en stund åt min manus till bok nummer två. Måste fila på slutet. När jag skriver så skriver jag ett kapitel här och ett kapitel där och sen pusslar jag ihop alltihop på slutet. Ett arbetssätt som fungerar bra för mig. Jag är ganska rastlös och saknar den mängd av tålamod jag skulle behöva. Otaliga koppar te hjälper till att bibehålla någon slags lugn och ro. Längtar efter att bli klar med manuset och få kasta mig över idé nummer tre, Anonyma klimakteriekossor, en komedi om det som kvinnor förstår och män inte begriper. Men nu åter till slutet på manus nummer två. Allting har ett slut, frågan är väl bara hur? Att behöver vi inte fundera så mycket över.

Astrid skulle precis slå den sista siffran i Beatas telefonnummer när det ringde. Hon hoppade till. Det var Beata och hon lät ganska upprörd. – Fest i dödens tecken, dessutom i en kyrka? Är du riktigt frisk? – Frisk och frisk, sa Astrid, allting är väl relativt? – Du har väl inte tänkt gå och dö? – Inte inom de närmaste dagarna i alla fall, sen vet man ju aldrig. – Lund? Hur tänkte du då? Har du ens varit i Skåne? – Nej, men någon gång ska ju vara den första, och den sista. Ibland kan första och sista gången till och med vara på samma gång. – Vad menar du nu? – Ta döden, till exempel. Första gången man dör är också sista gången man dör. – Om du inte tänkt dö någon gång i brådrasket så underlättar det helt klart mitt beslut, fortsatte Beata. – Ditt beslut angående vad? – Mitt beslut om att delta, eller inte, på din så kallade fest. Du vet väl att jag fyller sjuttio just den dagen? Du kanske inte visste att jag planerar att ha en stor fest för att fira att jag faktiskt är vid liv

Frödings Flickorna i Småland är melodin och den handlar om Bonde söker fru, TV-programmet, men jag antar att bönder i största allmänhet söker fruar lite varstans i landet. I tidningar och Teve kan man se dom stå och glo där står dom och kuckilurar skullerull och kossiko Där kan man se dem en och en och stundom två och två på bondens röda traktor komma åkande och så. Refräng: Är det hos Bönderna på landet, dom med töser ifrån stan. töser som är desperata och på bönderna haft span. Är det hos bönderna från landet skullerull och kossiko, som går trånande och fånande i lagår´n månntro? Och kör du ut med traktorn, du arma bonnadräng, så kommer hon bakefter för att locka dig i säng, och harvar du och plöjer, kossiko och skullerull, var månn´i hela världen ska hon kasta sig omkull. Refräng: Och undrar du sen frågande hur gick det hela till och vänder du dig plågande mot hon som alltid vill, då skall du höra hennes pockelock och gossego dig visa v