Astrid är en del av mig

Min chef berättade att hon nu läst boken och tyckte att det var dags för ett allvarligt samtal på tu man hand. När hon läst texten så såg hon bara mig framför sig och nu är jag lite rädd för att hon tror att jag vill ta livet av mig eller så.  Kan lugna alla mina läsare att så är inte fallet. Tvärtom. Jag älskar att leva och just nu känner jag mig mer levande än någonsin. Jag får göra det jag vill jag göra och ingen ifrågasätter det. Jag är i den åldern att även om jag skulle bli ifrågasatt så skulle jag skita i det. Mer eller mindre i alla fall. Livet handlar ju om att våga mer än att andas. Fast det är dumt att sluta andas, då dör man.

Astrids personlighet är till stor del min. Det finns inslag av mamma och min syster Lena, självklart. De mesta av Kaffe, kaka och kremering tack, är påhittat men det finns en del sanning i vissa delar. Gävlebocken t.ex. är bara en symbol för att våga gå sin egen väg och varför skulle inte Astrid kunna klara av att bränna ner den, andra kan ju. En generalisering självklart, men ändå. Min mamma ville åka Hurtigrutten men kom aldrig i väg. Norge låg lite för långt bort och det kostade lite för mycket. I min bok ersätts Hurtigrutten med Jukkasjärvi men andemeningen är den samma. Gör det du vill innan det är för sent. Det är bättre att ångra det man gjort än det man aldrig vågade göra.