I veckan tog de slut, mina sötsugspiller. Små sockerfyllda tabletter som man ska ta till när det är k r i s . Min huvudperson Astrid älskar socker och kan halsa direkt från strösockerpaketet. Där är jag inte än, tack och lov. I pågående manus besöker den döda Astrid Liseberg, inte bara för utsikten från Pariserhjulets skull utan mer för sockervaddens. Med ett åkband fastlimmat på urnan bär det av uppåt och uppåt. Törs man månne lyfta lite på locket?

Ruskväder ute och jag är ledig idag. Jag klagar inte på vädret, tvärtom, jag har nämligen massor att göra inomhus. Har precis blivit klar med mitt bidrag till novelltävlingen Nybakat 2017 och hoppas på tur där. Har också packat upp min beställda rollup, en stor bild av bokens framsida. Blev riktigt bra. Astrid ska hänga med mig på Bok och Bild i Luleå 20-22 oktober. 21 oktober 11.30 pratar jag om den på bibblo i Kulturens hus. Välkomna!

 På mässan kommer jag att berätta lite om min bok Kaffe, kaka och kremering tack! Välkommen att lyssna! Självklart kommer boken att finnas till försäljning till mässpris såklart. Dags att tänka på julklapparna. Hå hå ja ja.

När de väl kom dit så hade det visat sig att Astrid redan sålt lägenheten och att hem inte längre var ett hem utan en, av Astrid, bestämd plats i minneslunden. Tord var övertygad om att Astrid inte skulle ha något emot hans förslag. Ett hjul om än från Paris är ju ändå bara ett hjul. Axel höll som vanligt inte riktigt med och menade att det är inte hjulet i sig som är det viktiga utan att det är det man ser när man sitter högst upp i det som betyder något. - Det viktigaste, sa Tord, är nog ändå att komma ner och då spelar utsikten inte längre någon roll.