Inlägg

Visar inlägg från 2016

En gång till

Nu ska jag börja läsa igenom mitt manus för, förhoppningsvis, sista gången innan det är dags för tryck. Jag törs knappast öppna det och börja läsa, tänk om jag hittat något som inte stämmer, något som ramlat bort eller måste skrivas om? Tänk om jag inte längre tycker att det jag läser är roligt. Jag menar inte ens Sällskapsresan är ju rolig mer än två gånger och jag har läst mitt manus kanske hundra gånger. Jag kanske får tänka om och kalla min komedi för tragedi eller så slutar jag helt enkelt oroa mig och funderar på något annat, något viktigt. Finns det t.ex. lyckliga kyrkogårdar? Jag hoppas verkligen det!

Desperata åtgärder

Bild
Undrar just om detta funkar? Tänk om boken blir klar och tänk om jag får sitta på bokhandeln och signera, då kan man inte se ut som ett russin. Det här kommer att ta tid. Jag betraktar detta som en del i min marknadsplan. Kan man göra skatteavdrag tro? Jag menar för ansiktsmasken. När rynkorna försvinner är boken klar, eller är det kanske så att det är boken som skapar rynkorna? I så fall, vad är bäst, ansiktsmask eller lägga ner skrivandet? Ett tips till alla som äter fralla med vallmofrön, borsta tänderna innan ni tar kort på er själva.

Var är flowet?

Bild
Samtliga författare av kurslitteraturen så här långt pratar om någon slags "flow" som ska infinna sig då man skriver obehindrat och flytande. Tankar och idéer bara väller fram ur huvudet och landar på tangentbordet. Smatter, smatter ," return" och "enter". Teet i koppen blir iskallt och tråkigt. Sockerkakan blir torr nästan möglig och glassen ligger fortfarande kvar i frysen. Varför händer det inte mig? Mitt te är fortfarande varmt och chokladen hinner inte smälta innan den är slut. Hallå, "flowet", här är jag. Ser du mig?

Döda tar också plats

- Vad är det där? sa busschauffören och pekade på urnan. - Det är Astrid, sa Linnea. - Det blir 120 kronor till, sa busschauffören. - Menar du att jag ska betala 120 kronor extra för att ta med mig moster på bussen? - Hur gammal är hon? frågade busschauffören. - Över 80, sa Linnea. - Då blir det 320 kronor, sa busschauffören, men pensionärsrabatten inräknad. - Moster har busskort, sa Linnea, som började bli lite irriterad och inte alls tänkte    betala för något i onödan. - Var är det då? undrade busschauffören. - Det brann upp på samma gång som moster, sa Linnea. Resterna av det ligger i     urnan, vill du se? Busschauffören som inte var riktigt säker på vad det var som låg i urnan viftade förbi Linnea med urnan och hon slog sig ner längst bak i bussen. Tord och Axel slog sig ned bredvid henne. - Astrid ville alltid sitta längst fram, sa Axel. - Det var upptaget där, sa Linnea. Du menar väl inte att jag skulle ha bett dem att flytta på sig bara för a

4 böcker senare

Bild
En helg och fyra böcker senare känner jag mig ganska tom i huvudet. Har påbörjat den teoretiska inlämnings-uppgiften och analyserat mitt manus utifrån tre av böckerna, en återstår. Hade tänkt skriva lite på mitt manus men det finns som inte plats för det just nu, hjärnan är full. En av böckerna tipsar om att ha flera projekt på gång samtidigt, något som passar mig rätt bra. Jag har tänkt skriva en poesibok när jag ändå är på gång. Den ska heta Lyckan finns i spunnet socker. Känner mig ganska nöjd med titeln om jag får säga det själv. Nu är det nog dags att sätta på en kopp te och sjunka ner i soffan för något kulturellt och viktigt som Bonde söker fru eller Svenska Hollywoodfruar. Ibland måste man ägna sig åt saker där man slipper tänka som t.ex. dokusåpor eller Pokemon Go. Är på nivå 25 för övrigt, på Pokemon alltså. Slå det om ni kan.

67 steg

67 steg rakt upp från frukosten till rummet på hotell Anno 1634. Förstår hur Tord i mitt manus känner sig när han klättrar upp till starten i hoppbacken i Ö-vik. Trött, svett och orkeslös. Nåja, lite vila och sedan nedför trappor och backar mot Fotografiska. Har inte ägnat manuset en enda tanke. Det finns två polestops jag nåt från hotellrummet. Se upp monster, här kommer jag!

Ur mitt manus

- Det var en fin stund i kyrkan, sa Linnea och vände sig till Tord. Jag förstår att moster Astrid ville att du skulle hålla i ceremonin, men jag förstår inte vad vi gör i Lund, varför ville hon absolut kremeras här nere och inte hemma i Örebro? - Det var billigare här, sa Axel. Inte för att din moster var snål, tvärtom, men hon gillade inte tanken på att någon skulle kunna profitera på hennes död.  - Vi borde ha eldat upp henne själva, sa Tord, det hade alla tjänat på. Vi hade kunnat anlägga en majbrasa i grusgropen, alldeles utanför minneslunden, hon ska ju ändå dit. Nu måste vi släpa med oss den där, han nickade mot urnan, hela vägen till Örebro.

Myrstackar och annat vikt-igt

Det sägs att myrstackarna ligger åt söder men idag i väster mitt framför ögonen. Den gömde sig först i en liten kartong men jag genomskådade det och lyfte på locket. Den försökte krypa ihop bakom dammsugare och mazariner, jag snabb som en vessla. Det tog tjugo sekunder, inte mer, sen var det över. Att jag aldrig lär mig!

Överväger att bli poet :)

Spunnet socker Jag minns tanten med rödrunda kinder som snurrade pinnen längs kanten på grytan där sockret kokade hett Runt, runt, runt långsamma, svepande rörelser, längs kastrullkantens repiga aluminumbana, Runt, runt, runt Högen med socker sväller och väller och surtanten gnäller och dräller det hör liksom till Kön ringlade lång det var trångt och varmt framme vid grytan sockret spann, ljuvligt doftande förföriskt, lockande, pockande Mor, kan jag få? Runt, runt, runt Det är jobbigt att vänta och jobbigt att längta Högen med socker sväller någon bakom i kön skäller och gnäller att det tar tid. Här, sa tanten och räckte mig pinnen jag tog den direkt och sa, tack Stack näsan i vadden och kände hur kladden satt fast överallt. Runt, runt, runt hela ansiktet satt den, den klibbiga slibbiga molnlika vadden men gissa om den var god Högen med socker den sväller bakom stod mamma och log.

Axel den misslyckade poeten

- Jag ska skriva en bok, sa Axel. ” Handbok i konsten att döda sig själv ” ska den heta. - Och du tror att du är rätt person för det? undrade Tord. - Ja, vem vet mer om självmord än jag? sa Axel. - Du har ju aldrig lyckats, sa Tord och tack Gode Gud för det. - Du tror väl inte att det är Guds ”förtjänst” att jag inte lyckats? fortsatte Axel. Det har ingenting med Gud att göra, det har mer med otur att göra. Det finns egentligen bara ett enda olösligt filosofiskt problem och det är självmordet, att faktiskt avgöra om ett liv är värt att leva eller inte. Detta avgörande är filosofins största fråga. - Och nu tror du, sa Tord, att du ska kunna lösa en olöslig fråga? - Ja, sa Axel. - Och hur ska du kunna lösa den frågan? undrade Tord. - Genom att ta livet av mig, sa Axel. - Olösliga frågor går inte att lösa, sa Tord, det ligger liksom i sakens natur. Du har ju försökt nu, är det tio? gånger och du vet fortfarande inte svaret. Och även om du skulle lyckas ta livet av dig och fak

Ledig?

Du kan ju ta det lite lugnt, sa sambon i morse, du är ju faktiskt ledig. Att vara ledig från jobbet är en sak, att vara ledig från skrivandet blir man nog aldrig. Även om man inte sitter framför datorn med fingrarna klistrade på tangentbordet så skriver man ändå, i huvudet. Man hör saker, ser och känner saker, tankar och idéer rör sig hela tiden fram och tillbaka. Av tusen oorganiserade tankar och idéer kanske en enda visar sig vara genomförbar. En ena liten jävla användbar tanke. Just nu brottas jag med en av figurerna i min "bok", Sven-Enok, bärgaren från Kiruna, och inser att han får nog inte vara med, kanske har han någon son i Kumla som kan köra grävmaskin och hjälpa mig att gräva en grav. Oroa er inte, jag har inte dödat någon och inte figurena i berättelsen heller. Det handlar om att göra om och göra rätt, eller om att gräva upp och gräva rätt.

Deadline

I går skulle manusbeskrivningen vara inlämnad, check. Håller tidplanen. Nästa deadline är mitten på oktober, teoretiskt uppgift och manusinlämning ett. Då ska tjugo procent av manuset vara klart, det vill säga fyrtio sidor. Såg precis att bloggen inte behöver vara klar förrän till våren, nåja bättre extremt tidigt än alldeles för sent. Dessutom är det skönt att kunna säga, "check", när något är avslutat. Undrar hur det blir den dagen jag dör, då får någon annan checka ut mig.

Smakprov

Till slut kom den, nummer 7. När den var nästan framme vid hållplatsen tog Astrid ett hårt grepp om rullatorn och klev rakt ut i gatan. Chauffören tvärbromsade och hann som genom ett under få stopp på fordonet en knapp armslängd från Astrid och rullatorn. - Är du helt sjuk i huvudet? skrek busschauffören. Han gestikulerade vild med armarna. - Jag hade ju för fan kunnat köra över dig. - Nu gjorde du ju inte det, sa Astrid. Bussen har uppenbarligen mycket bra bromsar. - Ska du åka med? fortsatte han, eller vill stå du kvar där så jag kan köra över dig när jag åker härifrån? - Jag ska med, sa Astrid . Ur Kaffe, kaka & kremering tack

Sommartrauma

Bild
Tänker tillbaka på sommaren som just passerat och de trauman som jag fått utstå under densamma, glassen som saknade riskornen tillexempel. Jag fotograderade glassen och skickade bilden till GB och fick en glasscheck tillbaka. Tack GB för det. Dimman ligger tät över Luleå och det känns som höst, äntligen. Jag orkar inte med solstrålarna som kikar in genom fönsterrutorna och pekar ut var dammtussarna ligger. Jag föredrar mörker och levande ljus. Jag tror att det kommer att gå lättare med skrivandet nu, eller om någon vecka eller så.

Bättre sent än aldrig

Så var det då äntligen dags. Min allra första och förmodligen enda och sista blogg. Faktum är att hade inte bloggande ingått i utbildningen hade jag förmodligen inte ens hittad hit. Jag heter Kerstin Nedergård, är 58 år och stenbock. Det senare innebär att jag är envis och tjurig vilket verkar vara en absolut förutsättning för att lyckas.  Sen räcker det inte med att ha förutsättningarna, vägen till att faktiskt få en bok utgiven är oändligt lång, fråga mig, jag vet. Jag håller på att slutföra min första bok, Kaffe kaka & kremering tack . Ska berätta mer om den längre fram. Har precis gjort ett manusutkast till uppföljaren som går under arbetsnamnet Höken, Falken och Slagugglan . Jag kommer att få byta titel, var så säker. Det räcker nämligen inte med att jag gillar namnet, andra måste också göra det, läsaren, förläggaren, sambon, syrran, listan känns oändlig. Jag har just påbörjar kursen Kreativt skrivande 3 vid LTU (Luleå tekniska högskola). När jag är klar i