Hittade den här bilden på nätet och kunde inte låta bli att lägga in den här.  Tänk så olika man kan se på döden. Min huvudperson Astrid tycker att det viktigaste är att se snygg ut i kistan och även om hon inte längre har förutsättningarna för att leva farligt, dö ung och bli ett vackert lik så gör hon sitt bästa.  När det gäller GDPR har vi, på mitt jobb, gjort vårt bästa. Faktum är att all tid gått åt till detta och "stulit" tid från annat, men faktum är att i dag har jag tagit mig tid och faktiskt läst ut en halv bok, ämne retorik. Jag lärde mig något nytt idag, Astrid lärde sig aldrig något nytt, hon kunde redan allt. En människa att beundra. :)

Allt arbete med GDPR kostar och ett energitillskott är ett måste. Det är först när man upptäcker att energitillskotten nästan är slut som man får lägga artikel 29 gruppens papper åt sidan och börja fundera på "vart kan jag få tag på mer" och "borde inte lakritspinnar vara receptbelagda?" Har plockat fram sista burken med pinnar från hyllan på jobbet och hoppas att den räcker fram till den 25 maj. Vi konstaterade på ett GDPR möte tillsammans med några av kommunens bolag att vi som jobbar med detta borde få årskort på Viktväktarna bekostade av, just det kommunen. Så blir det så klart inte och lakritspinnarna betalar jag själv. Säga vad man vill om socker men det piggar upp. Ja ända tills man ställer sig på vågen för då är det precis tvärt om. Nu återstår den delikata frågan, vad ska jag kast ut, vågen eller pinnarna? Fortsättning följer...

Klämfredag och arbete med GDPR. Snart är den den 25 maj och sedan, dags för förändring. Då ska jag jobba hårdare med mitt manus, promenera mer, äta mindre socker, prioritera bättre, minska på intaget av Treo, sova längre, ta ledigt, resa mer, ge mig själv tid, ge sambon tid,  ringa upp gamla vänner och jobba lite mindre. Vem försöker jag lura? Allting rullar på i en allt snabbare takt. På jobbet ska vi centralisera mera, digitalisera mera, ha en väg in och pengar ska sparas. Jag vill slösa mera, jag vill prata med levande människor och vill välja min egen väg in och ut för den delen. Börjar känna mig som rätt människa på fel plats.

Snubblade över följande, se bild, på Vi som älskar att läsa böcker på Facebook i veckan. Så kul att få se att boken uppskattas och att den, precis som jag hoppas, leder till glada skratt och en smula eftertanke. Kul också att Kaffe, kaka och kremering tack finns på några bibliotek också och att boken lånas ut. Alla behöver ett gott skratt lika mycket som en god fika. Det är viktigt att ta sig tid för båda två för då tar man indirekt hand om sig själv. Har ägnat en stor del av dagen åt GDPR och försökt få tid för mitt manus till bok nummer två men icke sa Nicke. Bara 25 maj har passerat, det är då lagen börjar gälla, så kommer jag att ha massor med tid till mina egna saker. Låter det för bra för att vara sant? Ja. Då är det nog så. Men kanske efter midsommar, eller efter semestern eller...