Tre äldre damer och en senil äldre gentleman, alla boende på trygghetsboendet Oskarianska gården bestämmer sig för att starta ett café. Själv är bäste dräng och fikat på boendet är under all kritik. Efter mycket övertalande får vännerna hyra Södra stationen, bara ett stenkast från boendet, max fem minuter med rollator, proteser och icebugs. I min nästa bok får vi under ett år möta skratt, gråt, plåtar, bullar och död. Boken kommer att heta Kaffe, konjak och riktiga kex. Kexen heter Märta, Emma och Agnes. Det skulle kunna vara Märta på bilden. - En kopp till, varsågod. Snygg, säger du det? Vi har ett privat litet rum här intill.

Ibland känns det som om jag har tagit på mig lite för stora skor vilket är underligt med tanke på att de oftast klämmer och ger mig skavsår och förhårdnader mellan tårna och hur jag än slipar, fotbadar, smörjer och filar så blir det inte bättre. Det enda som hjälper är att kasta av sig skorna och gå barfota, låta tårna breda ut sig och ta obegränsat med plats på den röda ullmattan eller upplagda på soffan. Bort med soffkuddar och filtar och maka på dig, här finns tår som kräver sin plats. Låt julfilmerna rulla, låt inte godiset sina och för Guds skull håll tekokaren varm. När man mår lite illa efter två hundra skumtomtar, några liter för mycket Earl Grey och femton filmer med samma mistlar och samma "the end" då känns det skönt att det hela nästan är över, att julen faktiskt tar slut.