Här i Luleå satsar vi stort. Inga småkvittrande i holkarna i år, snarare ett envist kraxande, eller hemska tanke en oändlig outhärdlig tystnad. Ska om en liten stund börja lyssna på lite olika röster med förhoppning att någon ska passa som röst till inspelningen av min bok som nu ska bli ljudbok. Det ska vara en kvinnlig röst det är jag säker på och inte för mycket dialekt såvida ingen av rösterna jag lyssna på pratar på Örebromål för då slår jag till. Så känns det nu, jag kanske ombestämmer mig, det senare ett kvinnligt privilegium. Ska också jobba lite med mitt manus till Kaffe, kaka och gräv ner mig tack i helgen och dessutom snickra ihop en GDPR presentation till ett lunchmöte med Rotary.  Glad påsk alla glada läsare där ute!

Solen skiner och jag har fullt ner markisen. Jag vill ha sol men inte inomhus. Ljuset avslöjar dammråttorna och ser jag så jagar jag. Tar en paus från GDPR:andet i dag, så skönt. Fick ett telefonsamtal och på onsdag är första vändan med manuset klar, sedan återstår en massa jobb. Jag "bladdrar" för mycket när jag skriver säger Peo Rask som hjälper mig med manusbearbetningen. En liten föraning om det arbete som återstår. Jag ska "ta bort förstärkningsorden" också. Jag är bra på såna. Skitbra t.o.m.  Funderar på manus nummer tre som jag ska ta tag i till hösten. Kanske ska Astrid, min huvudperson få återuppstå som en fasansfull gengångare som lägger sig i allt. Ibland får jag för mig att Astrid är jag. Hemska tanke, tur att den inte är sann, eller är den det?

 Den här veckan tipsade biblioteken i Norrbotten om min bok. Boken finns på flera bibliotek och det går bra att låna den där. Självklart hoppas ju jag, personligen, att det finns lässugna människor som också vill köpa boken. Just nu är manus till bok nummer två på manusbearbetning och jag håller på att förbereda mig på att göra Kaffe, kaka och kremering tack till ljudbok och sedan E-bok. Ett stort hinder i processen är brist på tid, inte bara min utan alla inblandade verkar ha häckarna fulla och det går långsamt fram. Jag får verkligen jobba med mig själv då jag är en person som helst vill vara klar redan innan jag ens börjat, hej och hå, fort ska det gå. Det senare för mig osökt tillbaka till tiden som programmerare på landstinget i Örebro där jag va min dåvarande chef ganska ofta fick höra orden "fort men fel". Nåja, ingen fara på taket, jag kunde börja om från början många gånger och fortfarande komma fram först. Det var då det. Nu kan jag inte börja om för många gånger

I min bok Kaffe, kaka och kremering tack har Astrid, huvudpersonen, bestämt att hon ska grävas ner, efter sin död, i marken under ett täcke av vitsippor. En vacker tanke men som alla vet så bestämmer man inte själv var i en minneslund man ska grävas ner. Ett problem som tas om hand i min kommande bok. Själv älskar jag tulpaner och vill strös ut över en rabatt med färgglada sådana den dag jag slutar andas. Tulpaner gör sig bäst i stora mängder, ett litet tips till den som tipsas bör. Ingen brådska dock, jag har tänkt leva länge än. Jag har böcker att skriva, resor att göra, projekt att avsluta, caféer att besöka, städer att utforska, lära mig saker, låta bli saker. Listan är lång!

Minusgrader och en meter snö blockerar vägen för våren, snöskyffel gäller. Jag är glad för att min boks huvudperson Astrid kommer att grävas ner på sommaren. Planering kallas det. Astrid avskydde dessutom snö och kyla och omgavs sig med filtar och värmeljus in i det sista. Sol och söderläge är det som gäller. Tyvärr funkar det inte så i minneslundar, att man kan bestämma själv var man vill grävas ner. Den som bestämt det känner inte Astrid, hon ger sig aldrig, död eller levande spelar ingen roll. Jobbar på med bok nummer två men inser att jag inte kommer att bli klar under mars månad utan får ta sikte på någon gång efter sommaren. Det är bara att "gilla läget", andas lugnt, ta en kopp te, tre djupa andetag och... fortsättning följer.