SKRIET - min version


Så här kan det kännas ibland, framförallt när jag känner att jag inte får tid för det jag allra helst vill göra, nämligen skriva. Inte hjälper det mycket när man tittar sig i spegeln och solstrålarna gör alla försök att gömma rynkor och skavanker omöjliga. Ingen lera i världen hjälper mot det här. Letar förtvivlad efter åren som försvann och hittade min över tjugo år gamla hemsida, den finns fortfarande. Där hittade jag bland annat nedanstående lilla poem och insåg plötsligt att det kanske trots allt är bättre nu. Jag har fått självinsikt!



Häromdagen


Häromdagen mötte jag en underlig man
ja ni skulle ha varit med
han var så liten han att hela han försvann
utav hans lilla kropp
ovanför trottoarkanten det enda man kunde se
var hans pyttelilla huvudknopp

Häromdagen mötte jag en konstig kvinna
Ja ni skulle ha varit med
Hon var så stor att hon fick solen att försvinna
och bakom hennes gula svall
ovan för molnen var det enda som man kunde se
en måne uti bästa fall

Häromdagen mötte jag en konstig gris
ja ni skulle ha varit med
han hade knorr på svans å gick med elegans
och på hans lilla nos
på toppen av av hans skära jättekropp 
hängde det en torkad ros

Häromdagen mötte jag en bagare
ja ni skulle ha varit med
Han var så full i mjöl och lukta marsipan
och i den högra handen hans
kunde man tydligt se hur nåt stack fram
och det var en vetekrans

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen